Altanbyggartider, hallen & bloggfunderingar

Idag den 1 april hade jag planerat att skriva ett inlägg med rubriken ”Jag har bestämt mig . . .” och sedan följa upp med den korta, kärnfulla brödtexten ”Efter ett förhållandevis kort besök i bloggvärlden, har jag beslutat mig för att sluta blogga. Tack för alla fina kommentarer!”.

Nu är jag ju ingen så´n där blogghjälte eller vad det heter när man är en erfaren bloggare med fyra års bloggande bakom sig, 6.500 besök per dag, 200 kommentarer per dag och länkar hos praktiskt taget alla andra inredningsbloggare men visst hade det varit lite smådramatiskt? (i alla fall i kretsen av de närmast sörjande: hustrun, brorsan, svägerskan, hustruns väninna, lumparpolar´n från Hufvudstan – tja ba Mårten – och Melvin 😉

Sedan hade jag inför morgondagen laddat för rubriken ”April-april, hallen & bloggfunderingar”. Allt som en förberedelse inför mina tankar kring detta med bloggandet. Imorgon var det också tänkt att till slut lägga ut bilder på hallen som den blev efter allt slit. Saken är bara den, att jag inte lyckats ta några ”efterbilder” ännu. Så därför föll hela planen . . .

Jag skall återkomma med hallbilder men i väntan på dessa, kan du fundera över vad detta är:

Om du dessutom redan nu vill se lite piffade bilder på hallen, kan du besöka MormorRuthsAnn och leta dig fram till hennes hall-etikett-inlägg. Själv kommer jag snart visa upp några före- och efterbilder eftersom jag förstår att många där ute gillar det 😉

Jag vet att många husägare runt omkring i landet, någon gång under februari/mars, börjar fundera på hur de skall bygga den där altanen, som de längtat efter en längre tid. Jag vet det av tre skäl. 1) Jag var där själv för två år sedan. 2) Min hemmabyggarsida får ett ordentligt uppsving i besöksstatistiken under februari/mars. 3) Jag får en del mail från angelägna, smått oroliga makar till altansuktande fruar där man ber om dimensioneringstips etc.

Av denna anledning lägger jag ut några före- och efterbilder på vår altan och en länk till hemmabyggarsidan (klicka på Altanbygget) jag refererar till ovan. Jag tror att många ”oroliga män” och inte minst altan-längtande fruar kan få en del tips när det gäller dimensionering, materialval etc. Så ni bloggerskor och andra bloggläsare som längtar efter en altan och som har män, som liksom jag behöver fundera å fundera innan de sätter igång (Lotten vet vad jag menar), släpa gärna männen till datorn, så kanske dom inte längre behöver himla med ögonen och rycka på axlarna när ni tar upp altandiskussionen. Det är ju ganska enkelt egentligen . . . att bygga altan alltså. Notera gärna att jag är en intresserad, självlärd hemmapulare (ber här alla norrmän om ursäkt för de två sista stavelserna i det ordet. Är du norrman? Fråga en svensk vad det betyder).

Notera också att jag visst tror att även kvinnor kan och faktiskt bygger altan men nu bloggar jag ju som bekant ur det manliga perspektivet. Om hustrun vill, får hon gärna blogga om altanbygget ur hennes perspektiv 😉

Till slut var det detta med bloggfunderingar. Jag har funderat över vad jag läst hos bl.a. Granne med Selma. Förutom att, som alltid, visa upp väldigt fina saker i ett inlägg, resonerade Sussie kring det här med bloggande, inläggsskrivande, kommenterande etc. Trots att hustrun och jag är riktiga rookies i bloggvärlden, känner vi igen oss. Det uppstår onekligen en viss press (eller snarare, man skapar själv en press) när det gäller frekvensen på ens inlägg, innehållet och inte minst kommenterandet hos andra. Det sistnämnda kan ta en väldig tid om man dessutom strävar efter att lämna mer omfattande avtryck efter sig. Jag inbillar mig att detta resonemang främst gäller bloggare som i bild och text med varierande inriktning vill inspirera andra och inte så mycket bloggare som bloggar i mer vardaglig dagboksform. Ser dock här och där att även bloggare med vardagsbetraktelser i fokus ibland drabbas av ”bloggfrossa” 😉

Man måste nog då och då sätta sig ned och fundera över varför man bloggar för att inte drabbas av press och/eller dåligt samvete. I föreläsningssammanhang brukar jag fråga:

Vad är viktigt i ditt liv? Vad ger dig energi? Gör mer av detta och oftare!

Skulle kunna lägga till ”och på ditt eget sätt”. Det där sista är nog väldigt viktigt. Som Sussie påpekar så skall det ju ”vara kul att blogga! Inga måsten, inga dåliga samveten och inga krav.”

Det är för övrigt inte säkert att bloggandet är det viktigaste här i livet även om det ju, inkluderat med det virtuella umgänget med andra bloggare, ger en massa energi.

Måste också i sammanhanget uttrycka min beundran för ”Selmas Granne-Sussie”, ”Harmoni-Jenny”, ”Spets&Snor-Helena”, ”Ranunkel-Marie” m.fl. som lyckats upprätthålla intressanta, inspirerande och väl uppdaterade bloggar under så lång tid. Anar för övrigt att bloggandet för dessa ”pionjärer” såg lite annorlunda ut då än det gör idag – rätta mig om jag har fel. Jag inser att det fanns klart färre inredningsbloggare och därmed inte så många andra inredningsbloggare att förhålla sig till eller att kommentera/hälsa på hos. Man bloggade, fick fin respons, uppmuntrades att fortsätta, bloggade, fick fin respons o.s.v. Helt enkelt buskul!

Idag verkar hela bloggsfären växa exponentiellt – kurvan brantar upp mer och mer ju längre tiden går. Det blir liksom fler och fler att förhålla sig till och detta kan säkert skapa en viss press. Bloggande och kommenterande kan lätt tendera att bli en heltidstjänst 😉

Jaha Jenny, ännu en smått amatörpsykologisk/-filosofisk utsvävning från mig . . .

Morsning eller som Brunkullan med Mosipperötter brukar säga: ”Over and out”

Peter 😛