Pestrummet blir sovrum & arkeologisk utgrävning . . .

Under en längre tid har Anns Pestrum (länk till både pestgarderob och pestrum) genomgått en ordentlig förvandling. Laminatgolvet har brutits upp och kastats ut genom fönstren, det gamla plankgolvet (gammalt, rangligt vindsgolv) har plockats av från de gamla reglarna/stockarna och sågspånet i utrymmet under har skyfflats omkring med spade och kratta!

Laminatgolv på hög, plankgolvet synligt

Laminatgolvet var både kraftigt lutande samt bubbligt och rangligt att gå på. Anledningen till lutningen är helt enkelt, att huset efter alla år har satt sig så att de bjälkar som ligger närmast den stora murstocken ligger där dom alltid har legat samtidigt som delarna längst ifrån murstocken har satt sig och sjunkit ihop. Så långt är allt väl.

Anledningen till bubblighet och ranglighet var, att någon före oss hade lagt flytspackel rakt på golvbrädorna (!) i ett naivt försök att få golvet i våg. Flytspacklet hade ”smetats” ut med tydliga skarvar här och där. Ovanpå detta hade man lagt golvfoam och därefter ett plastigt låtsasparkettgolv (laminat). Joråsåatte . . . (en liten verbal blinkning till ”En mammas dag-Helena”)

Nåväl, de gamla plankorna återanvände jag som material för att få golvet i våg. Efter snack med min snickarmentor Ken (svågern), spikade jag fast plankorna på sidorna av varje stock och använde ett långt vattenpass för att få varenda planka i våg – både i längd och bredd. För att få ned plankorna jämte stockarna, var jag tvungen att skyffla undan sågspånet med följd att det dammade nå´t så fruktansvärt! Jag förbrukade fyra skyddsmasker under golvprojektets initialfas och var ändå svart som en sotarmössa i näsan. När man kollar runt på nätet efter tips på hur man lägger golv och vilka verktyg man behöver, har man inte någonstans nämnt spade och kratta 😉

Efter att alla plankor spikats fast var jag också tvungen att lägga ned några reglar mellan stockarna eftersom avståndet mellan stockarna ofta var både 1 meter och över det. För dig som snickrat en del, så vet du att det är c/c 60 som gäller och absolut inte c/c 100 eller c/c 110. Reglarna ”svävar” mellan stockarna så att varje golvbräda sedan kan skruvas fast i respektive regel. På så sätt stöttar golvbrädorna upp varandra. Även detta var ett tips från Ken.

I vilket fall som helst ligger det 25 mm tjocka furugolvet på plats och jag är både nöjd och stolt över det uträttade arbetet. Nu väntar målning av golv, väggar och tak varefter inflyttning skall ske. Förhoppningen är att rummet skall vara klart innan den 18 februari då det är tänkt att det lilla livet i Anns mage skall få se världen för första gången. Jag är övertygad om att vi skall hinna få rummet klart långt innan dess. Elliot skall få ta över vårt nuvarande sovrum. Häromdagen konstaterade han att ”jag kommer verkligen att få ett stort rum!”. Det bör i sammanhanget noteras, att ”rummet” idag är en stor, öppen yta, som framöver måste förses med en avdelande vägg för att kunna kallas rum. Ännu ett projekt alltså . . .

När man tittar på den blå tapetremsan, som tidigare doldes av en golvlist, kan man konstatera att skillnaden mellan dörrtröskelhöjd och golvet längst bort är närmare 1 dm! Helt plötsligt har vi fått ett trappsteg mellan sovrum och linneförråd!

Vilken färg tror ni att vi skall ha på väggar, golv och tak i vårt blivande sovrum? Kan det möjligen vara . . . vitt?! Självklart skall det bli vitt! Jag lever ju tillsammans med MormorRuthsAnn och hon har genom åren påverkat mig så till den milda grad, att jag idag anser att vitt är det enda alternativet – hemma hos oss. Annan färg kan man tillföra genom att piffa & puffa och addera diverse pyssel här och där. Du vet väl att vitt kan fås i en mängd nyanser? Hemma hos oss har det handlat om råvitt och kalkvitt. Dessa nyanser bryter väldigt fint mot varandra.

Måste också berätta vad jag hittade för saker i sågspånet! I närheten av dörröppningen till vårt linneförråd/syrum, den f.d. pestgarderoben, fann jag flera spännande saker. Dels gamla porslinsskärvor och en tvåöring från 1932 men också diverse texter som antydde ett ursprung långt äldre. En liten bibel med sirlig text och även enskilda bibelblad med ännu sirligare text. Det mest spännande var ändå den tidningssida (?) skriven på högtravande, gammaldags engelska med referat från det brittiska House of Commons där dåvarande Prime Minister Lord Palmerston debatterade problematiken i Schleswig-Holstein. På andra sidan av detta dokument fann jag texter med information om brittiska bolag med teodlingar i Indien, antal aktier i bolagen och inte minst datumangivelser från bl.a. November 1863! Enligt uppgift är vårt hus byggt 1863 och jag blev/är ordentligt upprymd över att jag funnit tryckt text med referens till husets byggår!

Tidningssidan på engelska påminner om en sida man mycket väl hade kunnat finna i dåvarande Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Just nu ligger sidan i press i min Mors gamla ”Bonniers Kokbok”. Så snart jag får tid, skall sidan ramas in och förses med glas på båda sidor. Därefter skall den upp på en lämplig vägg i huset. Det låter kanske lite barnsligt men den här tidningssidan är det som betytt mest för mig under golvprojektets gång.

Avslutar med att konstatera, att golvprojektet är något jag skjutit ifrån mig under flera år. Jag visste nämligen redan från början, att det skulle bli ett omfattande arbete att få golvet i våg och jag har därför många gånger besvarat Anns finstämda ”Skall vi inte fixa golvet snart?” med ”Jamen Ann, det krävs ett jäkla jobb för att få ordning på det rummet!”. Så här i efterhand är jag jätteglad att Ann hetsat mig lite . . .

Ha nu en skön period fram till jul och låt dig inte dras med i stressracet, som kan riskera att förstöra grunden för en ”Lugn och fridfull jul”. Om du skall vara ansvarig för julfirandet för en mängd släktingar – glöm inte konceptet ”knytis” enligt följande exempel: Du fixar skinka och sill (alternativt griljerad kålrot och bönsallad) så fixar jag revbensspjäll och julöl (alternativt broccoli och källvatten). Måste ju ge ett vegetariskt alternativ också – eller? ;D

Som vegetariskt alternativ till julbordets Prinskorv får jag väl travestera Sven Melanders klassiker: ”Det går lika bra med sparris!”.

Puss på kinderna från
Eder Peter 😛 – ”hundra år yngre än huset”