Betty´s, julklapp, glaskross & ljudlig sorti . . .

Betty, hur gick det där sista till egentligen?!

Jag tar det från början . . .

Min kära hustru besöker just nu sin Mamma i Sveriges näst största stad för att bedriva julbak och jag ville därför passa på att fara iväg och köpa en julklapp åt henne. Jag styrde kosan mot Borås och den charmiga butiken Betty´s. Jag har besökt butiken tidigare och då bl.a. inhandlat en spegel, som Ann önskat sig en längre tid. Den gången handlade jag av Nicklas, som är en synnerligen trevlig kille och tillika Bettys make (om jag förstått det hela rätt). Att shoppa i en butik där jag känner mig välkommen och omhändertagen, är alltid en trevlig upplevelse och en signal om att ”här vill jag köpa fina saker igen”. I bilen på väg till Borås tänkte jag, att det skulle vara väldigt trevligt att få träffa Betty, som jag hört och läst så mycket gott om.

Bild lånad från Betty´s blogg

Väl innanför butiksdörren ser jag ett antal trevliga och fullt pysslande tjejer – alla klädda sådär mysigt lantligt. En härligt rödhårig tjej (låter lite högtravande att säga ”ung kvinna” så det får bli ”tjej”) undrar om hon kan hjälpa till och efter att jag svarat jakande på den frågan, måste jag naturligtvis själv fråga om hon möjligen är Betty själv. Jodå, visst var det Betty – bingo direkt alltså 😉

Jag förklarar mitt ärende och Betty visar mig till det sista exemplaret av prylen jag ville ha (Ann, spännande va?). Hon går iväg för att packa in ”prylen” och jag tar en runda i butiken för att titta på allt det fina. Skall nog i sammanhanget ärligt konstatera, att mitt butiksbesök är det typiskt manliga – jag vet vad jag vill ha, finner det, köper det och ägnar inte sedan en timme eller två åt att gå runt, titta, känna och utbrista ”åh!” lite här och där. Lite mer snabba ryck alltså 😉

Nåväl, under inslagningen av paketet – som för övrigt blir bländande vackert i en rustik stil, som väl får kallas just chabby och samtidigt chic – hinner vi prata om bloggande och lite annat ditt & datt. Jag hittar en till pryl att köpa och vi avslutar sedan affären med ett kortdragande, några knapptryckningar och ett ”Tack så mycket!”. Innan jag går vill Betty ”lägga med några saker” vilka jag överraskat glatt tar emot, lägger på det större paketet för att sedan greppa det stora paketet och liksom försiktigt snirkla mig ut, utan att stöta emot andra kunder eller vackra inredningsprylar.

Just när jag frilagt paketet från disken och gör en enkel vänstervridning i riktning mot dörren, hör jag ”KRASCH, BOOOM, BANG!!”. Någonting på min lekamen har uppenbarligen dragit med sig någonting, som ramlat i golvet och gått sönder. Jag som var så försiktig! Det där ”någonting, som ramlat i golvet” visade sig vara en glasburk med lakrits i. Den stod vackert placerad någonstans i lårhöjd, hitom disken. Uppenbarligen var det min jacka som på något sätt omfamnat burken när jag sträckte mig efter det stora paketet.

Betty tog hand om spektaklet och jag lämnade butiken något generad och smått irriterad över min egen klumpighet. Ute vid bilen stod en annan ”Betty´s-tjej” och plockade in utomhusskyltningen. Eftersom detta ju är Betty´s, frågade hon naturligtvis om hon kunde hjälpa till med att låsa upp bildörren. Nu klarade jag det hela själv men gesten var oerhört fin. Jag nämnde min lilla olycka i butiken och hon sa´ direkt ”Nä, nä, glöm nu det där – det ordnar vi!”.

Ja, det var väl hela storyn det – från entusiastisk köpglädje till lakritskross på golvet och lätt rodnande kinder. Som jag redan antytt, är Betty´s en alldeles förträffligt mysig och trivsam butik att besöka – dels pga alla fina prylar och dels pga de härliga ägarna och deras lika härliga medarbetare! Det vet ju redan alla ni bloggerskor, som i bilkaravaner besökt Borås mysigaste butik men jag ville ändå berätta . . .

Smygtitt på det inre hörnet av rummet

När det sedan gäller vårt blivande sovrum kan jag konstatera, att taket är målat liksom väggar, lister och foder. Nu återstår ”bara” att måla golvet. Först skall alla kvistar kvistlackas två gånger innan vi stryker golvet tre gånger med vit färg. Takhöjden har reducerats en del men inte mer än att det blivit väldigt mysigt.

Vårt senaste nybygge

Jisses, jag höll nästan på att glömma – Elliot och jag byggde nytt hus förra veckan. Det blev klart på en halvtimme . . . beror nog på att vi använde limpistol istället för smält socker! Kristyren gjorde vi dock på klassiskt vis med florsocker, äggvita och ättika. Spritsade med ett strutrullat bakpapper, som klipptes så att det blev ett liiitet hål i strutens ände. Funkade kanonbra!

Hoppas att du får en mysig tid fram till jul med mer glögg & pepparkakor än stress & irritation.

Hälsar eder Glaskrossar-Peter 😛

P.S. Betty, tack för ditt charmanta bemötande idag och inte minst ditt sätt att hantera resultatet av ”elefanten i porslinsbutiken”! Hälsa gärna tjejen som ville hjälpa till med bildörren.