Ja må han leva, altandags & ”Lönnebergan”

Idag den 1 maj fyllde vår kära Cocker Spaniel Melvin sex år! Vare sig han eller vi har deltagit i någon demonstration men väl haft en riktig mysdag. Mysdagen inleddes med att hustrun kring frukost frågade: ”Vad skall vi göra idag?”. Lite trött efter några dagars intensivt arbete svarade jag: ”Kan vi inte bara mysa idag och göra ingenting?”. Och jösses, förslaget mottogs med ett rungande bifall.

Frukosten omfattar numer – sedan kökssoffan kommit på plats – en mysstund med Melvin sittande/liggande i soffan. Det är riktigt mysigt att sitta där, eventuellt ge Melvin en skinkskiva och sedan ha honom liggande i knät. Idag kliade jag honom bakom öronen samtidigt som jag kliade grabben på ryggen. Frukosten avrundades för övrigt med lite jordgubbspaj från igår – mums!

Melvin fick faktiskt ingen födelsedagspresent – dock blev det extra gottis på maten och ett nytt tuggben. Dessutom fick han för första gången sedan kattungarna föddes, noshälsa på Sessan, som gärna gnuggade sig mot gosiga Melvin. Sessan är förresten en riktig supermamma – hon viker inte en sekund från ungarna annat än för att gå ner på bottenvåningen och göra det en katt gör i kattlådan. Sist nämnde jag att vi flyttade ner ungarna från ”Pestrummet” till det varma badrummet. Samma kväll flyttade Sessan & Co upp till platsen för nedkomsten! Det vara bara att acceptera att hon ville ha ungarna där uppe. Deras viktutveckling kan för övrigt följas i högerspalten, under bilden på Sessan som liten kisse.

Som bekant för vissa av er, inledde jag min bloggbana med att mickla ihop en hemsida som inspiration för bl.a. altanbyggare. Det hela inleddes med ett inlägg på byggahus.se där jag rubricerade inlägget med ”Bygga altan? Här är en byggbeskrivning!”. Detta inlägg har nu lästs över 64.000 gånger! Häromdagen blev jag väldigt glad när ansvarig för byggahus.se, Marléne, mailade och frågade om hon fick använda mina bilder till en artikel om att Anlägga uteplats. Anläggande av uteplats är ju oerhört ”hett” under våren och många är de män, som med lätt panik i blicken (pga hustruns/sambons ”altankrav”) söker tips och inspiration på nätet. Som illustration till artikeln användes bilden ovan. Notera att bilden togs innan altanen var klar – staketöverliggare och altandörr saknas. Bilden togs när vi invigde altanen med lunchgrillning. Hustrun förbereder matbordet, grabben försöker nå det uppspända seglet och Melvin intar sin lunch – en riktig idyll, inte sant . . .

Till min oförställda glädje är det många som refererar till min hemsida i samband med altanbygget där hemma. Sist skrev en för mig okänd altanhjälte på byggforumet: ”Altanprojektet på din sida är väldigt bra, informativt och användbart. Det har du nog hört förut. Hade varit intressant att veta hur många altaner som byggs med inspiration från din sida :D”

Även Marléne bloggar och häromdagen fick jag en stor slev med beröm i hennes inlägg. Jag har ju erkänt tidigare och jag säger det igen – jag älskar att få uppskattning! Tack för det Marléne!

Så var det detta med ”Lönnebergan”. Grabben kallade nämligen Emil i Lönneberga för just Lönnerbergan innan han förstod att det hela handlade om gossen Emil som bor i Lönneberga. Vi inledde grabbens Astrid Lindgren-bana med att på kvällarna spela upp avsnitt av Emil, upplästa av Astrid Lindgren. Efter att vi lyssnat på CDn några gånger har vi vid matbordet här hemma ofta fått höra: ”Men Emil, så du sôrpler! -Ja, men annars vet man ju inte att det är sôppe”. En annan one-liner har varit: ”Aj, jag sitter faaaast!”. Grabben är en riktig imitatör – ofta får vi höra långa dialoger från olika animerade filmer. Helfestligt och charmigt!

För något inlägg sedan nämnde jag, att jag under en vecka var ensam med grabben när hustrun var iväg och hjälpte till att stajla ett kök. I samband med detta sågade jag med sticksågen ut ett par figurer, som grabben sedan fick tälja på för att runda av konturerna. Det var först i efterhand jag insåg, att gubbarna liknade de vi sett på ”Lönnebergan” på TV.

Möjligen är grabben lite för ung för att hantera en sylvass fällkniv men lite blodspillan får man väl vara beredd på om man vill tälja gubbar – eller? Jag eller hustrun är alltid med när det skall täljas och mer än en gång har jag hoppat till när knivbladet varit på väg att fällas in när den andra handen stadigt hållit om HELA kniven! Jisses, jag har nästan kunnat se framför mig hur knivbladet fällts in med förödande resultat – usch! Det skulle ju vara mycket olyckligt om vi från blodvite via blodspillan skulle få uppleva . . . ja, nå´t mycket söligt. Nu kommer jag inte ihåg alla avsnitt av Lönnebergan men skar aldrig lille Emil sig under sitt snickeboa-täljande? Någon som vet?

Nu är våren här! Leve den – hurra, hurra, hurra eller nå´t så´nt . . .

Eder Peter – i sin Lexington-pyjamas sedan imorse 😉
(hustrun var ute med sonen & hunden under dagen när jag höll på lite med bokföringen – jag sa´ ju att det var en mysdag)