Snedtak – hinder eller möjlighet?

Här hemma har vi som bekant nyligen invigt Elliots sängmöbel, som är platsbyggd under snedtaket på övervåningen. Tidigare har jag betraktat dessa ytor som ointressanta och i stort sett omöjliga att ta tillvara och möblera. Ändå visar det sig – när jag tänker efter – att vi på övervåningen nästan in absurdum tagit tillvara alla våra snedtaksförsedda ytor. Dessa ytor är ju uppenbarligen delvis ointressanta även för de statliga myndigheter, som skall övervaka och registerhålla hur vi medborgare har det i våra bostäder. Boytan beräknas ju bara ned till en viss takhöjd – inte sant?

Följaktligen har vi här hemma blåst myndigheterna riktigt ordentligt – big time alltså! Vi har ju lyckats tillvarata våra snedtaksytor så till den milda grad, att man inte ens kan se att här finns snedtak (nästan 😉

Vårt hus består av två mot varandra vinkelrätt ställda huskroppar vilket i skarven så att säga ger en dubbel snedtakseffekt. Denna skarvs golvyta kan betraktas som helt omöjlig att använda men inte här inte! Här har jag istället byggt in en förvaring för alla mina hand- och elverktyg inklusive skruv, spik, elartiklar, etc.

Dessutom har vi till Elliot byggt en rymlig ”gå-in-garderob” (min direktöversättning av walk-in closet). I huset fanns när vi flyttade in ett avlångt rum, som tidigare användes som sovrum av en liten flicka. Vi valde att utrusta detta utrymme med väggfasta hyllor längs den raka sidan och en lång klädstång monterad i snedtaket på den motsatta sidan och vips så hade vi en ordentligt stor garderob med bra förvaring längst ned under snedtaket.

Nu kan man ju undra varför jag inte visar upp en massa bilder av detta snedtakseldorado. Jag kan då upplysa om, att jag avser visa upp snedtaksfinesserna i nästa inlägg – en cliffhanger liksom 😉 En anledning till denna fördröjda bildvisning är i uppriktighetens namn, att jag inte hunnit fotografera varje utrymme och att det i skrivande stund är för mörkt för att kunna ta bra bilder. Jag ber alltså att få återkomma . . .

Visar istället två bilder av vår kommande . . . ja, vadå? Kan du se bortom de stående 45×45 mm reglarna och framför dig skapa en bild av vår tänkta ”pryl”? Du kan väl gissa så avslöjar jag det rätta svaret nästa gång vi ses ?

För övrigt mår alla bra här hemma och lille Oliver utvecklas i snabb takt. Han äter sedan länge annat än bröstmjölk och har så smått börjat inta babymat gjord för 8 månaders bebisar. Jag har dessutom lyckats lägga honom för natten några gånger utan stöd från mamma Ann. Tidigare krävde han på ett förhållandevis övertydligt sätt närhet till mamma för att överhuvudtaget överväga att lägga huvudet mot kudden. Idag lyckades han och jag få honom från vaken krabat till sovande och snusande sötnos på 11 minuter blankt! Jag är oerhört glad över detta! Fram till nyligen har jag känt mig i det närmaste handikappad eftersom jag inte lyckats få honom att gå ned i varv inför natten – i synnerhet som han hittills inte accepterat att dricka välling. Det är spännande att se hur olika ens barn beter sig. Elliot båda drack välling och somnade hur enkelt som helst. Lille Oliver har för övrigt lagt sig till med (o)vanan att uttrycka eventuellt missnöje genom att utstöta avgrundstjut som påminner om de ljud jag förstått (?) att dinosauriebebisar utstötte på sin tid – ett starkt högfrekvent tjut med vriden diskant, som får flimmerhåren i mina öron att krullas. Snacka om att få ståpäls i öronen!

Ha en fin fortsättning på den vackra hösten!

Peter 😛