Min bror och jag, vi har kramats av samma Pappa . . .

Inleder med att travestera ”Pontus & amerikanerna” och deras charmiga melodi från 90-talet.

För några inlägg sedan berörde jag det faktum, att vår Mor gått bort för ett antal år sedan.


Med sorg i hjärtat måste jag tyvärr konstatera, att vår Far gick bort för ett par veckor sedan. Det var helt oväntat och även i hans fall alldeles för tidigt. Min tvillingbror och jag har ägnat den just passerade veckan åt diverse praktiska göromål, som alltid följer på ett dödsfall. Samtidigt har vi tillsammans sett tillbaka på bl.a. vår barndom och alla de fina stunder vi hade tillsammans med Mamma & Pappa. Mitt i sorgen med tårarna rullande utför våra kinder, har vi lett och ibland skrattat åt de minnen som kommit upp.

Två veckor innan Pappas bortgång besökte han Ann och mig och vi hade en jättefin stund tillsammans! Jag är oerhört glad, att jag då tackade Pappa för alla de underbara picknicks han trollade fram när hela familjen bilade runt i Sverige och Europa. Det fanns ingen som han, som så enkelt kunde skapa en underbar, kulinarisk upplevelse längs vägarna!

Han skar ofta upp nysköljda, härligt mogna tomater, gul lök, röd paprika och lantbröd och serverade tillsammans med olika charkuterier, t.ex. ungersk salami och tysk skinka. Brorsan och jag myste alltid under dessa matstopp, som Pappa gjorde till oförglömliga upplevelser. Det är många gånger det lilla som gör djupa intryck och som man minns.

Kära Pappa, tack för alla de fina stunder du gav oss och den kärlek du visade oss! Vi kommer aldrig att glömma våra härliga raster längs semestervägarna eller hur vi hoppade rakt i din famn (trots att vi inte kunde simma), när du plaskade runt på djupt vatten bland klipporna på Västkusten eller känslan när du kom hem från dina många arbetsresor eller att du lärde oss att gråta – inte bara när vi var ledsna utan också när vi rördes av något eller att du gav Mamma möjlighet att vara hemma med oss under i princip hela vår uppväxt eller när du sa´ ”Kom nu pojkar” när vi var vuxna eller hur det pirrade i magen av spänning när vi kände doften av nybryggt kaffe blandad med doften av ditt rakvatten när du och Mamma väckte oss tidigt, tidigt inför båtresorna till kontinenten eller. . .

Pappa, vi älskar dig – Farväl!

Dina tvillingpojkar

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

34 tankar om “Min bror och jag, vi har kramats av samma Pappa . . .”